Många omhändertagna barn får vänta länge på nya vårdnadshavare

Varje år omhändertas ungefär 8000 barn i Sverige av Socialtjänsten. LVU - Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga - tillämpas när frivilliga insatser inte är möjliga. LVU ska trygga samhällets möjligheter att ge barn och ungdomar vård och behandling. Alla barn och unga har rätt till en trygg uppväxt i en kärleksfull miljö.

Ett problem är att många omhändertagna barn får vänta länge på nya vårdnadshavare. Detta trots att de inte får komma tillbaka till sina biologiska föräldrar. Det skapar ett limbo och en situation för barnen där de riskerar att fara illa. Enligt lagen så ska omhändertagna barn maximalt vänta i tre år i samma familjehem innan vårdnaden bör överföras till fosterföräldrarna - detta om det visar sig att de biologiska föräldrarna inte bedöms erbjuda en trygg och säker miljö. Annars har inte barnen en egentlig, laglig rätt till den ny familjen.

I Sverige finns det drygt 18000 barn som placerats i familjehem. Av dessa så får 360 stycken varje år vårdnaden överförd. Färre än vartannat barn får vårdnaden överförd - och då inte enligt de tre år som lagen föreskriver. I genomsnitt så handlar det istället om åtta år.

Majoriteten av barnen blir kvar i familjehemmet - men där de biologiska föräldrarna fortsatt står som vårdnadshavare: detta till dess att barnen hunnit fylla 18 år och därmed är myndiga. Detta är problematisk. Föräldrarna har fortfarande vårdnaden och fattar därmed också beslut som rör skolgång, läkarvård och passansökningar. Samtidigt så kan barnen också förflyttas när som helst; detta som en följd av att man saknar laglig rätt till sina fosterföräldrar. Det är allt annat än tryggt.

Fallet Lilla Hjärtat visar på brister

Det uppmärksammade fallet om Lilla Hjärtat visar på att det finns brister i systemet. Utan att gå in på alltför många detaljer så kan en lång historia göras kort:

Esmeralda - en treårig flicka - omhändertogs och placerades i ett familjehem. Väl där fick hon den kärlek, trygghet och omvårdnad hon behövde. Detta för en stund. Föräldrarna ansågs efter en tid som kapabla att återigen ha flickan boende hos sig. Den stora anledningen till att LVU tillämpades var en misstanke om att de biologiska föräldrarna använde narkotiska substanser - detta var emellertid inte möjligt att styrka då föräldrarna i fråga vägrade låta drogtesta sig regelbundet. Då flertalet vittnen sedan ställde upp och vittnade om att föräldrarna var drogfria och kapabla att ta hand om Esmeralda så skedde också en flytt - trots vädjan från fosterföräldrarna. Kammarrätten beslutade att det inte fanns några skäl till varför Esmeralda inte skulle kunna återvända till sina biologiska föräldrar.

Uppföljningar gjordes av Socialtjänsten, men inga larm kom. Detta trots att man senare kunnat se trafik från mammans dator där hon bland annat googlat om hur man döljer sår och blåmärken på bästa sätt. Esmeralda hittades död i bostaden och då hon väl hittades så hade hon legat livlös i flera dagar - full av narkotiska preparat och med spår av dödligt våld. Mamman står nu åtalad för mord.

Det här fallet har skapat en medial uppmärksamhet som förhoppningsvis kan leda till ett förbättringsarbete i framtiden. Barn behöver - och har rätt till, enligt FNs Barnkonvention, till vilken Sverige är ratificerad - trygghet, kärlek och omsorg. Att barn som riskerar att fara illa snabbt får hjälp och får nya vårdnadshavare inom en rimlig tid skapar tryggare miljöer.

Andra artiklar om vårdnadshavare

Mor- eller farföräldrar som vårdnadshavare

Vad händer med vårdnaden om en förälder flyttar?

Hovrätten ändrade dom – pappa fick ensam vårdnad